DET TALAS MYCKET om hur effektivt och bra det är att söka jobb på nätet. Det finns ett otal rekryterings- och jobbsökarsajter med platsbanker vari alla hittar något som är av intresse.
Jag har sökt i två dagar, och hittar inget alls.
Inte nog med att de flesta jobb som skulle kunna passa finns i de för mig oerhört avvisande storstäderna; man skall helst kunna varenda nytillkommen teknik inom branschen och helst av allt vara professor redan vid 13 års ålder samt kunna briljera med att tala 16 språk, flytande och utan brytning. Därtill skall man kunna jonglera med elefanter och springa 100 meter på tre och en halv sekund... Typ. Alla dessa krav som ställs kan få en att snegla på förtidspensionering alternativt självmord efter blott ett dussin sökningar.
Jag är tyvärr varken en ubermensch eller renässansmänniska, jag har ingen formell utbildning för de jobb jag söker - jag är något så vederstyggligt som självlärd! - och de företag som kan komma syna min ansökan skulle med största sannolikhet klassa mig som en officiellt arbetslös stendum idiot. "Moahahaha, what a sucker!".
Som företagare hade jag haft större tilltro till en galning som lärt sig tex ett program som Pagemaker på egen hand, än en annan tok som gått en kurs för samma program. Ty att lära sig det på egen hand, utan en enda assisterande manual, utan en enda människa att be om hjälp, utan en enda kurskamrat att slå på käften när allt går åt helvete - det tyder på ett nästintill övermänskligt tålamod. Men tålamod och envishet är inga meriter du säkrar ett jobb med, bara fina betyg från de kostymprydda konsultgrisarna som tar svindyrt betalt för att lära i sina ögon lägre stående varelser som inte har tålamod att lära sig något själva.
Ursäkta mig, nu glömde jag ju att dessa inte har tid att bli autodidakter. Visst ja. Allt skall gå så fort nuförtiden, som gamlingarna säger. Och visst fan har de rätt. När det pratas om produktivitet och omsättning i dag för det inte tankarna (åtminstone inte mina) till de produkter ett företag eventuellt tillverkar, snarare hur stresstålig och arbetsvillig den anställde är. För en anställd kan man göra en avskrivningsplan på 3 år, sedan är vederbörande avskriven och såld (dvs utbränd och avskedad). Nytt fräscht och uppgraderat material köps in, och den glädjesprudlande nyanställde tillika nyutbildade maskinen av kött & blod sällas till lönelistan och bokförs som en värdeminskande tillgång.
Strängt taget ser jag ingen skillnad mellan den bomullsplockande afro-amerikanen på 1800-talet och svensken i det framgångsrika dataföretaget anno 2000: Slaveriet har endast bytt skepnad.
